tisdag 25 november 2014

MASKINERNA ÄR MINA BÄSTA VÄNNER

Tvättmaskin och diskmaskin har blivit mina kära vänner - ändå mera kära vänner - får jag väl säga. Tidigare har dom ju alltid gjort som jag bett dem om - det gör dom fortfarande - men nu är jag så glad att jag har orken att be dem att jobba och att trycka på rätt knapp.

Lilla Guldlock och hennes pappa kom ner från Dalarna för att hjälpa mig med en massa småsaker. Bära och lyfta saker bla från källaren, slipa knivar, sätta ny fogmassa i duschkabinen och annat och dom var båda stöd när jag hade mina läkarbesök. Slutklämmen på deras vistelse hos mig var att hela lägenheten blev dammsugen och städad-

Min fina dotter ser till att jag får god mat och flera gånger har vi tagit sällskap till ICA MAXI för att bunkra upp i skåpen. Dessutom lagar hon goda rätter till mig - bla härliga soppor, som kryllar av vitaminer. Det är enbart hennes förtjänst att jag lyckats så bra med min viktminskning. Den var helt frivillig.

Den dag jag såg mig själv i ett skyltfönster - en trist, överviktig dam som vankade fram på gatan ---- och då  upptäckte-  till min förskräckelse - att det var jag!! Det går sakta men säkert, precis som det ska, och nu har jag tappat hela 7,6 kilo. Målet är satt till 10 kilo - sedan börjar stabiliseringsprogrammet. Jag är 100% motiverad och var så även då jag låg på sjukhuset.

Vad jag har att se fram emot:
jo, en smidigare kropp som får lättare att röra på sig och...
som kan klä sig litet ärtigare ....
och som ska få festa till med en massa godsaker när målvikten är nådd.

Snart är det dags för mig att komma på återbesök till min läkare. Då får jag klara besked om annan behandling ska ske eller om allt redan är ok.

Julklappar tänker jag börja handla nu i början av december. En del är faktiskt redan inhandlade och det ska bli roligt att gå runt i stora staden och välja/vraka till alla mina välgörare.

Nu är det dags för ADVENT och på lördag ställer jag ut ljusstakar och stjärnor och låter dem lysa ända fram till 20:e dags Knut. Slingan på balkongräcket brukar lysa upp välkomnande och bra.
Allt gott till er mina kära bloggvänner och en underbar Advent önskar jag er.

 
 

torsdag 20 november 2014

ÄNTLIGEN ORKAR JAG BERÄTTA

Det hela började med att jag fick urinvägsinfektion i slutet av juli. Ambitiös extraläkare på min vårdcentral skickade mig vidare för röntgen av urinblåsa och njurar.

I slutet av augusti fick jag "kristallsjukan" och något senare muskelinflammation i höften. Vinglig och yrslig haltade jag omkring några veckor och så fick jag då kallelse till SÖS (Södersjukhuset) att de ville prata med mig om njurröntgen. I början av oktober fick jag alltså besked om att vänster njure inte alls såg bra ut och att den borde tas bort. En mycket rak och informativ läkare beättade för mig och medföljande son - lugnt och sakligt om ingreppet - och så snart jag sagt JA var apparaten igång.

Under mellantiden hade jag återbesök hos min reumaläkare och han kunde bekräfta att alla mina prover var  mycket bra och han blev nog ganska tagen av mitt besked till honom ang. njuren.

Nya besök hos operationsläkare, provtagningar och annat gjorde att jag tisdagen den 4 november låg på operationsbordet. Mina underbara barn följde mig till avdelningen, men de blev uppmanade att åka hem och komma nästa dag för att hälsa på. På "uppvaket" var det spännande att vara, även om jag sov bort många stunder, var jag litet delaktig i vad som hände. Ruschigt med
patienter som rullades in och ut.

På morgonen vaknade jag upp i "mitt" rum (enkelrum med dusch+toa) och vid 12-tiden var jag faktiskt uppe och gick i korridoren och då barnen kom för att besöka mig, satt jag uppe i fåtöljen och tog emot. Deras glädje att se mig så pass pigg var rörande för mig. De hade städat hela lägenheten hemma hos mig, så att det skulle vara fint när jag kom hem! Sonen körde hem till Dalarna på eftermiddagen och dottern åkte hem till sitt.

Dagen efter sov jag mycket men gjorde sänggymnastik och var duktigt uppe och gick i korridoren. Här gällde det att återhämta krafter.! Operationen hade skett med "titthål" av robotarmar! och tog ca 2½ timme.

 Fredag eftermiddag fick jag hemkörning med rullstolstaxi och hemma mötte dottern upp. Sonen kom efter en timme och stannade sedan hos mig till söndagens eftermiddag, då kan åkte hem till sitt igen.
Dottern har handlat, pysslat hela den kommande veckan och tagit så gott hand om mig och förra helgen kom sonen med lilla Guldlock för att hjälpa mig med diverse. Då fick dottern litet paus.

Men när vardagen tog vid igen, så gjorde även hon. Kom med underbara soppor, som bara var att värma och bara hennes mjuka och varma närvaro piggade upp mig  - så ock sonens dagliga telefonsamtal.

Nu i veckan har stygnen tagits bort och jag fortsätter återhämtandet på bästa tänkbara sätt. Igår tex. bjöd dottern mig på TRALLKARLEN FRÅN OZ - en fantastisk musikalföreställning med en hel ensamble av handikappade skådespelare - bla ICA-Jerry. Föreställningen var annorlunda, storslagen och mycket tänkvärd och jag är full av beundran för dessa aktörer, som har kunnat lära sig så mycket repliker utantill. Cirkus-teatern på Djurgården var fullsatt! Före teatern bjöd jag på middag och maten var utsökt god med ett glas vin därtill. Det här var en lux-lyxdag!

Erfarenheten att ligga på sjukhus var mycket givande. Så otroligt snälla och hjälpsamma alla är. Så duktiga och vänligt deltagande - och oj vad dom jobbar hela tiden. Var 6:e timme var det ombyte av personsal. En underbar liten sjuksköterska (från Filippinerna) var som balsam och hon satt ner hos mig flera gånger och vi pratade, hon på perfekt svenska. Hon hade varit i Sverige i 11 år och kunde inget då hon kom till Sverige. Lärde sig svenska, började städa på sjukhus och tog kurs efter kurs tills hon hade sin sköterskeexamen. Hon var helt underbar.

Tiden hemma har varit skön och god. Supermycket TV förståss, vilat och läst. Jag fick inte bära tyngre än "en liter mjölk". Jag har njutit av att sitta i mitt färdiginredda vardagsrum och är så glad att jag hann med alla projekten där innan operationen. Inte gjorde det heller ont precis att jag fick så många vackra buketter från nära och kära att sprida ut. Dom gladde mig mycket.





I mitten av december blir det återbesök hos doktorn och då får jag också veta vad laboratorieproverna sagt om den borttagna njuren. Tills dess håller jag humöret högt uppe och får tänka på julklappar, julmat och annat julpyssel.

Ute är det mörkt och trist men oj vad jag är glad åt att få vara hemma. Tack alla kära vänner för hälsningar och glada tankar.

Kramar till er alla.



lördag 8 november 2014

OPERATION



Jag har måst operera bort en njure. I tisdags morse. Hemresa fredag fm.
Så snart jag orkar kommer jag tillbaka och berättar- Just nu vill jag bara sova.

Kram till er alla från Eleonora