Det hela började med att jag fick urinvägsinfektion i slutet av juli. Ambitiös extraläkare på min vårdcentral skickade mig vidare för röntgen av urinblåsa och njurar.
I slutet av augusti fick jag "kristallsjukan" och något senare muskelinflammation i höften. Vinglig och yrslig haltade jag omkring några veckor och så fick jag då kallelse till SÖS (Södersjukhuset) att de ville prata med mig om njurröntgen. I början av oktober fick jag alltså besked om att vänster njure inte alls såg bra ut och att den borde tas bort. En mycket rak och informativ läkare beättade för mig och medföljande son - lugnt och sakligt om ingreppet - och så snart jag sagt JA var apparaten igång.
Under mellantiden hade jag återbesök hos min reumaläkare och han kunde bekräfta att alla mina prover var mycket bra och han blev nog ganska tagen av mitt besked till honom ang. njuren.
Nya besök hos operationsläkare, provtagningar och annat gjorde att jag tisdagen den 4 november låg på operationsbordet. Mina underbara barn följde mig till avdelningen, men de blev uppmanade att åka hem och komma nästa dag för att hälsa på. På "uppvaket" var det spännande att vara, även om jag sov bort många stunder, var jag litet delaktig i vad som hände. Ruschigt med
patienter som rullades in och ut.
På morgonen vaknade jag upp i "mitt" rum (enkelrum med dusch+toa) och vid 12-tiden var jag faktiskt uppe och gick i korridoren och då barnen kom för att besöka mig, satt jag uppe i fåtöljen och tog emot. Deras glädje att se mig så pass pigg var rörande för mig. De hade städat hela lägenheten hemma hos mig, så att det skulle vara fint när jag kom hem! Sonen körde hem till Dalarna på eftermiddagen och dottern åkte hem till sitt.
Dagen efter sov jag mycket men gjorde sänggymnastik och var duktigt uppe och gick i korridoren. Här gällde det att återhämta krafter.! Operationen hade skett med "titthål" av robotarmar! och tog ca 2½ timme.
Fredag eftermiddag fick jag hemkörning med rullstolstaxi och hemma mötte dottern upp. Sonen kom efter en timme och stannade sedan hos mig till söndagens eftermiddag, då kan åkte hem till sitt igen.
Dottern har handlat, pysslat hela den kommande veckan och tagit så gott hand om mig och förra helgen kom sonen med lilla Guldlock för att hjälpa mig med diverse. Då fick dottern litet paus.
Men när vardagen tog vid igen, så gjorde även hon. Kom med underbara soppor, som bara var att värma och bara hennes mjuka och varma närvaro piggade upp mig - så ock sonens dagliga telefonsamtal.
Nu i veckan har stygnen tagits bort och jag fortsätter återhämtandet på bästa tänkbara sätt. Igår tex. bjöd dottern mig på TRALLKARLEN FRÅN OZ - en fantastisk musikalföreställning med en hel ensamble av handikappade skådespelare - bla ICA-Jerry. Föreställningen var annorlunda, storslagen och mycket tänkvärd och jag är full av beundran för dessa aktörer, som har kunnat lära sig så mycket repliker utantill. Cirkus-teatern på Djurgården var fullsatt! Före teatern bjöd jag på middag och maten var utsökt god med ett glas vin därtill. Det här var en lux-lyxdag!
Erfarenheten att ligga på sjukhus var mycket givande. Så otroligt snälla och hjälpsamma alla är. Så duktiga och vänligt deltagande - och oj vad dom jobbar hela tiden. Var 6:e timme var det ombyte av personsal. En underbar liten sjuksköterska (från Filippinerna) var som balsam och hon satt ner hos mig flera gånger och vi pratade, hon på perfekt svenska. Hon hade varit i Sverige i 11 år och kunde inget då hon kom till Sverige. Lärde sig svenska, började städa på sjukhus och tog kurs efter kurs tills hon hade sin sköterskeexamen. Hon var helt underbar.
Tiden hemma har varit skön och god. Supermycket TV förståss, vilat och läst. Jag fick inte bära tyngre än "en liter mjölk". Jag har njutit av att sitta i mitt färdiginredda vardagsrum och är så glad att jag hann med alla projekten där innan operationen. Inte gjorde det heller ont precis att jag fick så många vackra buketter från nära och kära att sprida ut. Dom gladde mig mycket.
I mitten av december blir det återbesök hos doktorn och då får jag också veta vad laboratorieproverna sagt om den borttagna njuren. Tills dess håller jag humöret högt uppe och får tänka på julklappar, julmat och annat julpyssel.
Ute är det mörkt och trist men oj vad jag är glad åt att få vara hemma. Tack alla kära vänner för hälsningar och glada tankar.
Kramar till er alla.