Min goa dotter inviterade mig i förra veckan till ett besök på Operan för att se föreställningen BOHEME. Den operan har ju underbar musik av Giacomo Puccini och jag hade en tidigare föreställning (långt tidigare för 20 år sedan kanske) i tankarna när vi sjönk ner på våra utmärkta parkettplatser.
Föreställningen var platt - scenografin minimal - rekvisitan obefinnlig. Det tog hela första akten innan sångarna hade sjungit upp sig!!
Konstigt tycker jag att det är att konstnärliga scenografer ska omarbeta scenerna till så avskalad enkelhet att det blir bilder utan atmosfär och som varje besökare för sig måste anstränga sig att tolka vad det är som händer på scenen. Jag undrar stilla vad en scenograf får lära sig under utbildningen. Och så undrar jag varför det är så fel att inreda en kammare i stil 80-tal, 40-tal osv. med säng, bord, lampa och öppen spis osv.? För att skapa atmosfär!
För någon tid sedan var sonen och sonhustrun också på Operan för att höra CARMEN. Det var så olidligt dåligt att dom gick i pausen! Musiken var som vanligt utmärkt men inte ens sångarna - och speciellt inte Carmen herself - kunde uppnå vad en sådan opera kräver. Och scenografi var det inte tal om. Och särskilt operan CARMEN skulle kunna bjuda besökarna på mustiga scener och raffiga bilder!
Vad har hänt - om rekvisitan endast är ex. en stol och en tekopp?? - hur tror då de som bestämmer att det ska locka publik till en torftig, miljöfattig scen?
DRAMATEN har också bekymmer med sjunkande besökarantal. Kan det vara samma sak där?
Vi behöver ju det där extravaganta och drömvärlden som finns på en scen - ibland.